Mjödbloggen
Teckensnitts storlek: +

En Rapport från Etiopien

Tomas Lundevi, som bor strax utanför Karlstad och har ett intresse i biodling och mjöd var nyligen på en resa till Etipoien. Jag träffade honom på centralstationen när han återvände, och han delade med sig av sina erfarenheter från landet, samt med lite Tej (Etiopiskt mjöd) som han tagit med sig tillbaka därifrån.

På min resa besökte jag tejbeits; speciella pubar där man serverar tej. I Arba Minch i södra Etiopien fann jag en gammaldags tejbeit där man enbart serverade tej. Där serverades den i små dryckeskärl som kallades berele. De ser ut som glaskolvar som man använder på en kemilektion, men jag fick en förklaring till deras märkliga utseende. De symboliserar ett slottstorn för att anspela på att det är en kunglig dryck. Förr i tiden var det bara de högst uppsatta som hade råd att dricka tej.

I Addis Ababa var jag på några tejbeits men där var de kombinerade med caféer eller restauranger, dock med gammaldags etiopisk stil, och även där serverades tej i bereles.

Under min resa lärde jag mig lite grann om binäringen och tejtillverkningen i Etiopien. Etiopien har uppskattningsvis närmare 10 miljoner bisamhällen, vilket är bland de största bestånden i världen. De flesta är av gammaldags afrikansk typ, d.v.s en liten lerkruka som man hänger upp i träden där bina själva bygger vaxkakor. Av detta blir det endast små mängder (cirka 3 kilo) honung. Även moderna lådor med ramar i, existerar, men i begränsad omfattning. Sammanlagt producerar Etiopien cirka 26 000 ton honung. Sverige i jämförelse har ungefär 100 000 kupor och producerar knappt 3 000 ton honung, alltså betydligt mer honung per kupa, men vi har endast moderna ramkupor i Sverige. Av de 26 000 ton honung som produceras går ungefär två tredjedelar åt för tillverkning av tej, den övriga tredjedelen säljs som vanlig honung i landet. Hur många liter tej det blir vet jag inte, jag vet inte riktigt hur mycket alkohol det är i den tej jag drack, jag uppskattar alkoholhalten till 5-7%. En annan variant som kallades honungsvin var 12,5%. Den gick att köpa i mataffärer liksom en butejerad variant av den lite svagare tejen. Annars såg de sorter man fick på tejbeits ut att vara hemgjorda. Flaskan hade ingen kapsyl eller kork, utan en sammanpressad trasa i öppningen.

På en tradionell etiopisk resturang kan man beställa en stor flaska tej (75cl) som måltidsdryck, och det visar att det verkligen är en levande tradition fortfarande. Annars är Addis Ababa som vilken storstad som helst med pizzerior, indiska resturanger och sushibarer, men vid sidan av dessa finns moderna men traditionella etiopiska resturanger, och det tycker jag är roligt.

Nu ska man komma ihåg att Etiopien har 85 miljoner invånare, varav majoriteten är mycket fattig och förmodligen aldrig dricker tej, men jag hoppas och tror att Afrika kommer att utvecklas på samma sätt som Asien har gjort, och blir det en större medelklass så kanske tej kommer att efterfrågas ännu mer i framtiden. Och jag tror också att om de kunde höja kvalitén kunde det även bli en exportprodukt.

 

-Tomas Lundevi

Skåla i Tej!

Den flaska Tej som jag fick av Tomas såg lite ut som apelsinjuice, och smakade syrligt och bittert. Av det jag kunnat utläsa så jäser man Tej normalt sett i öppna jäskärl och använder sig av en form av bark som jäsagent. Man torrjäser troligtvis och buteljerar i bereles utan större försök att filtrera bort jästen, eller att på annat sätt efterbehandla.

Här är en länk till en sida med väldigt mycket information om Tej.

Tomas Lundevi, som bor strax utanför Karlstad och har ett intresse i biodling och mjöd var nyligen på en resa till Etipoien. Jag träffade honom på centralstationen när han återvände, och han delade med sig av sina erfarenheter från landet, samt med lite Tej (Etiopiskt mjöd) som han tagit med sig tillbaka därifrån.

På min resa besökte jag tejbeits; speciella pubar där man serverar tej. I Arba Minch i södra Etiopien fann jag en gammaldags tejbeit där man enbart serverade tej. Där serverades den i små dryckeskärl som kallades berele. De ser ut som glaskolvar som man använder på en kemilektion, men jag fick en förklaring till deras märkliga utseende. De symboliserar ett slottstorn för att anspela på att det är en kunglig dryck. Förr i tiden var det bara de högst uppsatta som hade råd att dricka tej.

I Addis Ababa var jag på några tejbeits men där var de kombinerade med caféer eller restauranger, dock med gammaldags etiopisk stil, och även där serverades tej i bereles.

Under min resa lärde jag mig lite grann om binäringen och tejtillverkningen i Etiopien. Etiopien har uppskattningsvis närmare 10 miljoner bisamhällen, vilket är bland de största bestånden i världen. De flesta är av gammaldags afrikansk typ, d.v.s en liten lerkruka som man hänger upp i träden där bina själva bygger vaxkakor. Av detta blir det endast små mängder (cirka 3 kilo) honung. Även moderna lådor med ramar i, existerar, men i begränsad omfattning. Sammanlagt producerar Etiopien cirka 26 000 ton honung. Sverige i jämförelse har ungefär 100 000 kupor och producerar knappt 3 000 ton honung, alltså betydligt mer honung per kupa, men vi har endast moderna ramkupor i Sverige. Av de 26 000 ton honung som produceras går ungefär två tredjedelar åt för tillverkning av tej, den övriga tredjedelen säljs som vanlig honung i landet. Hur många liter tej det blir vet jag inte, jag vet inte riktigt hur mycket alkohol det är i den tej jag drack, jag uppskattar alkoholhalten till 5-7%. En annan variant som kallades honungsvin var 12,5%. Den gick att köpa i mataffärer liksom en butejerad variant av den lite svagare tejen. Annars såg de sorter man fick på tejbeits ut att vara hemgjorda. Flaskan hade ingen kapsyl eller kork, utan en sammanpressad trasa i öppningen.

På en tradionell etiopisk resturang kan man beställa en stor flaska tej (75cl) som måltidsdryck, och det visar att det verkligen är en levande tradition fortfarande. Annars är Addis Ababa som vilken storstad som helst med pizzerior, indiska resturanger och sushibarer, men vid sidan av dessa finns moderna men traditionella etiopiska resturanger, och det tycker jag är roligt.

Nu ska man komma ihåg att Etiopien har 85 miljoner invånare, varav majoriteten är mycket fattig och förmodligen aldrig dricker tej, men jag hoppas och tror att Afrika kommer att utvecklas på samma sätt som Asien har gjort, och blir det en större medelklass så kanske tej kommer att efterfrågas ännu mer i framtiden. Och jag tror också att om de kunde höja kvalitén kunde det även bli en exportprodukt.

 

-Tomas Lundevi

Skåla i Tej!

Den flaska Tej som jag fick av Tomas såg lite ut som apelsinjuice, och smakade syrligt och bittert. Av det jag kunnat utläsa så jäser man Tej normalt sett i öppna jäskärl och använder sig av en form av bark som jäsagent. Man torrjäser troligtvis och buteljerar i bereles utan större försök att filtrera bort jästen, eller att på annat sätt efterbehandla.

Här är en länk till en sida med väldigt mycket information om Tej.

Att bedöma mjöd
Månadens Mjöd

Kommentarer

 
Kommentarer saknas

JOHAN PIHL

 

Johanskogen