Mjödbloggen
Teckensnitts storlek: +

En intensiv dag av mjöd

Gårdagen bjöd på en uppsjö av mjödupplevelser, och det lär bli än värre idag.

Provningarna började inte förrän halv-fem, så jag började dagen med ett besök på Boulders egna mjöderi. Red Stone Meadery, vilket också är ett av de större i USA. Besöket bjöd på en hel del överraskningar som jag inte kände till sedan tidigare. Bland annat har Redstone en serie mjöd av det lättare slaget (8% vol), som är svagt kolsyresatta, vilka de valt att kalla nektar. De flesta av dem var mycket trevliga, speciellt de två som var smaksatta med aprikos och humle.

En annan intressant sak var att Redstone inte stabiliserar sina mjöd med sulfiter utan bara med sorbat (normalt görs detta med en kombination av de båda) samt att de använder sig av den ”varma” metoden och hettar upp honungsmusten före jäsning. Anledningen till att det här är intressant är att det ganska starkt går emot samtida reckomendationer, men jag märkte inga som helst ”fel” som normalt associeras med de metoderna. Mjöden var överlag av väldigt hög standard.

När provningarna i Mazer Cup senare under dagen satte igång fick jag i upgift att prova hemtillverkade frukt och bärmjöd tillsammans med Pete Bakulic, en amerikan med kroatisk bakgrund, som troligtvis är en av världens största (på mer än ett sätt) mjödprofiler. En mjödkategori som denna bjuder naturligtvis på många säregna och underliga mjöd, och vi började med ett antal jordgubbs och blåbärsmjöd som inte alls var som jordgubbs och blåbärsmjöd brukar vara. Men det allra intressantaste var ett mjöd som var gjort på en blandning av honung, fläderbär och svartvinbär, men som såg ut luktade och smakade precis som ett oerhört välsmakande rött vin (om någon enbart givit mig ett glas av det och bett mig smaka, så hade det varit fullständigt omöjligt att inte gissa att det var ett rött vin).

Några andra höjdpunkter var ett tioårigt mjöd med kaktusfrukter och ett pluot (ett slags plommon) mjöd, som var näst intill perfekt.

Gårdagen bjöd på en uppsjö av mjödupplevelser, och det lär bli än värre idag.

Provningarna började inte förrän halv-fem, så jag började dagen med ett besök på Boulders egna mjöderi. Red Stone Meadery, vilket också är ett av de större i USA. Besöket bjöd på en hel del överraskningar som jag inte kände till sedan tidigare. Bland annat har Redstone en serie mjöd av det lättare slaget (8% vol), som är svagt kolsyresatta, vilka de valt att kalla nektar. De flesta av dem var mycket trevliga, speciellt de två som var smaksatta med aprikos och humle.

En annan intressant sak var att Redstone inte stabiliserar sina mjöd med sulfiter utan bara med sorbat (normalt görs detta med en kombination av de båda) samt att de använder sig av den ”varma” metoden och hettar upp honungsmusten före jäsning. Anledningen till att det här är intressant är att det ganska starkt går emot samtida reckomendationer, men jag märkte inga som helst ”fel” som normalt associeras med de metoderna. Mjöden var överlag av väldigt hög standard.

När provningarna i Mazer Cup senare under dagen satte igång fick jag i upgift att prova hemtillverkade frukt och bärmjöd tillsammans med Pete Bakulic, en amerikan med kroatisk bakgrund, som troligtvis är en av världens största (på mer än ett sätt) mjödprofiler. En mjödkategori som denna bjuder naturligtvis på många säregna och underliga mjöd, och vi började med ett antal jordgubbs och blåbärsmjöd som inte alls var som jordgubbs och blåbärsmjöd brukar vara. Men det allra intressantaste var ett mjöd som var gjort på en blandning av honung, fläderbär och svartvinbär, men som såg ut luktade och smakade precis som ett oerhört välsmakande rött vin (om någon enbart givit mig ett glas av det och bett mig smaka, så hade det varit fullständigt omöjligt att inte gissa att det var ett rött vin).

Några andra höjdpunkter var ett tioårigt mjöd med kaktusfrukter och ett pluot (ett slags plommon) mjöd, som var näst intill perfekt.

Hinderfylld resa till Mazer Cup
Att bedöma mjöd

Kommentarer

 
Kommentarer saknas

JOHAN PIHL

 

Johanskogen